Kapten J på de sju haven

Först tyckte jag att det var kul att det stod så på en papperskorg. Sen förstod jag sammanhanget.



Det var ju två cyklister som stod i ett hål i marken och spelade hårdrock.

En bra diskstund är när både utsikten och disken lyser med sin skönhet.

Vojvoj.

Det har varit ingenting och allting. Ingenting speciellt som hänt, men allting i mitt huvud.
Krisen åkte hem till England igår. Så var första problemet ur världen. Han har pratat konstant de dagar han har varit här, spelat skvalradio på hög volym, rökt utanför vädringsfönstret, lagt sura fimpar i köksskräpet och fått min dator att hänga sig för första gången sen jag köpte den och han ska ändå vara it-tekniker för the british army.

Jag har hållt i min pengar. Jag har läst böcker och gjort en hemsida. Kommit igång med grupparbetet. Skandinaviska gruppen består av fyra svenska, två norskor och isländska som inte förstår oss alls. Det är synd om henne för det, men hon kan ju byta grupp om hon vill. Och det gör hon inte. Hon får stå ut med oss, som tur är verkar hon väldigt trevlig.

Äntligen verkar sjösättningshelgen klaffa också. Jag har gjort avkall på ett Fredde-besök och en Parisresa med mamma, för att få tid till grupparbete och syster-besök. Ibland måste man välja. Jag kommer inte kunna delta i sjösättningsceremonien, men jag tror pappa, Fredde och Kjellman fixar det där. Jag får försöka vara à jour.

På fredag åker jag till Schweiz och jag vet fortfarande inte vad vi ska göra där, men jag håller på att skriva ut programmet på 86 sidor pdf, som tar runt en timme, och därefter lär jag väl bli varse.

Snart ska jag cykla hem och imorgon ska jag öva på att gå upp tidigt.

Sannerligen svänger saker och ting fort ibland.
Jag hade, som man kan läsa i ett tidigare inlägg, en väldigt trist vecka. Fick nog en hel del gjort, men jag var inte helt nöjd. Så åkte jag till Göteborg. Mmm.
Mötte Marie vid tåget och vi gick direkt till vad jag tror kallas Allégården, och lyssnade på två helsköna violinister som spelade folkmusik av olika slag.
Nästa dag tog vi oss till centrum ganska tidigt. Vi kikade lite i affärer, fikade, och så gick vi på körkonsert i Hagakyrkan. Nena och Mätt råkade befinna sig alldeles i närheten så de följde med. Erikas plank av Ubi Caritas (kanske den hette) var förförisk och bäst. Jag blev så sugen på att sjunga i kör igen. Sen gick vi allihop till botaniska trädgården och tittade på rhododendron, körsbärsblom, döda humlor samt en utsikt. Vi käkade vårglass i gräset och bestämde oss för att gå på bio. Fast innan dess åt vi ju en mumma sallad.
Efter bion hejade vi då på Nena och Mätt, och åkte hem till Kortedala. Söndagen började med en Rask Promenad längs Lärjeån och jag kände mig som i A river runs through it. Vi käkade en rejäl brunch med amerikanska pannkakor och makrondessert. Sen åkte jag hem med ett leende på läpparna hela vägen. Så nöjd, glad, uppfriskad, upplyft, inspirerad.

Äh, jag ska flytta till Göteborg, helt enkelt. Om ett år. Det är planen. Nu.

Och ikväll gick jag på bio igen. Romance & Cigarettes. Se den.

Du hade rätt, Long Pei Lian, den (kompositionen) gör sig bra här i etern.

Tre inspirerande, beundrans- och älskvärda människor.
De ser ut som fler, men de i bakgrunden är bara luft i sammanhanget.

Första kvällen av min helg hos Marie hamnade vi på en folkmusikkonsert. Det var skönt. Vilken spelglädje!

Ja, så har jag då äntligen gjort ett utkast till min portfolio. Har lite problem med uppladdningen, bara, så den som är nyfiken får vänta ett tag till.
Kris, Astas fästman, stormade in i vårt hem igår. Tur att han råkade vara IT-expert, synd att han drack så hemskt mycket "russian coffee" (vodka med lite cola i). Han pratade i ett. Men innan dess hann de laga en väldigt god biffcurry! Mumma, fast jag fick ett Astahårstrå (långt, grovt, svart) i curryn. Jaja, tänkte på en historia om mat jag hört. Kanske t o m om att äta mat i Indien: En insekt i maten. Första gången det händer slänger man maten. Andra gången tar man bort insekten och äter upp resten. Tredje gången äter man upp allt, mat och insekt.
Synd var att när jag käkat upp den första portionen ruccolasallad och skulle börja på nästa knippe så såg jag att det kröp små insekter på det. Där slutade jag äta. Sallad iaf. Jag pillade lite i riset ändå.
Bilden föreställer förresten inte maten. Den föreställer en mur i parken vid vilken jag bor.

Idag far jag till fäderneslandet. Nå mig på min svenska mobil, bara. Gör det.

Vicken menlös väcka. Jag roar mej mä att stava fel.
Allså, den här väckan har ja haft va man kallar en Mellemuge. En mellanväcka. En väcka mellan två kuscher.
Ja hadde planerat att greja mä min pårtfölj. Och läsa kustskäpparboken. Ja, boken ä läst. Delproven ä avklarade.
Pårtföljen har ja kommit ganska långt mä. Ja har läst en roman. En riktit tjock och den va bra.
Alla i klassen ä bortresta. Hemma i Sverje. Dom som kommer därifrån ijallafall. Asta jåbbar till midnatt för att kunna va ledi när hennes kille (fästman, de förlåvade sej på andra dejten och nu, nåra månader senare har hon bestämmt sej för att skita i sina Ph.D-studijer nästa år och flytta till honom i London istellet. Vågat.) kommer till helgen. Åse o Pernille orkar ja inte mä, för dom vill bara festafestafesta. Tur, är de, att Fredde ofta finns tilljenglig på msn eller telefån. Och att ja ska till Jöteborg i heljen. Hällsa på Mari.
Åsså har ja lite ont i huvvet just nu.
Fasst ja har tjöpt en däckare. Som ja tängte läsa. Den är oxå tjock. Och ja vågar knappt börja läsa den, får då är snart det roliga över. Där oxå.
Så faktum ä: jag längktar nog härifrån just nu. Eller ja vet inte. Ja längktar till när de händer mer saker. Till varmare väder. 

 

Här är en del av (plus två stora sopsäckar och en ikeakasse till) packningen som Rocio lämnade åt mig. Jag var så snäll och hade inte riktigt koll på hur litet mitt rum var vid den tidpunkten. Idag, när hon skulle hämta allt så var jag fast besluten om att inte hjälpa till i inödan. Det var ju jag som fick ta de hit (med hjälp av Larbi, förstås). Det var jättesvårt att inte erbjuda min hjälp, men jag klarade det. Och hon planerade tre lass på bussen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att fyra lass kanske inte skulle räcka och föreslog taxi. Efter första lasset kom hon tillbaka och sa att taxi nog var att föredra. Så -ok, jag erbjöd min hjälp- jag ringde henne en taxi och den kom och nu är hela packningen på annan ort. Skönt. Inget extraarbete för mig, men ett stort tack från henne för att jag tagit hand om hennes prylar under nästan två månader. Jag kan faktiskt säga nej! (Eller snarare: knipa näbb när det behövs.)

Jag trotsade min förklyning och cyklade till havet. Satt där en stund och kikade på vindsurfare, svanar och änder.
Sen åkte jag hem. Köpte couscous. Photoshoppade. Tvättade.

Mitt första besök i Fælledsparken var igår, på vägen till Österbro. Jag, min tunika, min tantväska och cykeln utanför bild, stannade för att titta på eftermiddagssolen och fotbollsspel. Det var ingen dum solnedgång. Alls.

Sanningen är att det brevid min skola ligger en park. Där står, mitt i, ett ofantligt stort magnoliaträd. Jag vill likna det vid en ek, storleksmässigt. Det trädet prålar i rosavitt och är iofs också ganska fint. Men den här lilla spensliga krabaten på min innergård är liksom så naken. Oskyldig. Senig. Och alldeles alldeles underbar.

Sjælvaste botaniska trædgården på min egen innergård!
Magnolia! Magnolia! Magnolia! Kan det bli vackrare?

Speciellt i kontrast till turen till sopnedkastet. Och speciellt med pastellfasad i bakgrunden!
Oh my!

Återkommen till dansklandet uppäcker jag att jag har missat en hel veckas grokraft! Buskarna formligen lyser av grönaste grönt! Forsythiabandet utanför skolan strålar i gult. Gräsbackarna är himlablå av skilla. Varma vindar välkomna min nuna där jag far fram på min käraste cykel. Helgen lockar med tyve graders värme och ljumma vindar. Netto försåg mig med allt jag behövde till min dahl. Och idag har jag för första gången hört den enda danska sången jag kan (och nynnat på i hemlighet) på radio. "Dina øjne di ska se..." Det kanske betyder att jag inte är helt "långt ute" när jag sjunger den. Men man kan aldrig veta.

Resten av dagen ska jag lägga allt krut jag har på att skriva den där examensuppgiften som inte är så svår egentligen. Och kanske plugga lite båt.

Söndagen började vi med ett premiärbad i havet. Mitt i stan. Det var (inte så) kallt (som vi hade trott).
Sen mötte vi upp en kusin, köpte picnic och jäste oss i Frederiksbergsparken. 
En kul sak som vi såg på Ströget igår, i närheten av den vegetariska medelhavsbuffén, var Kevin Spacey. Tydligen extranäcker han som gatumusikant och han helt tonsäkert spelade han sin fela. 
Min helg var fin, kul, lugn, och god. Tack för den! 

Vi hittade ett nästan komplett pussel vid Søerne.

...på bleka fötter. Efter en lång dags vandring fångar vi eftermiddagssolens strålar vid hamnen i centrum. Strax härefter vädrar jag också mina luddade a-hästar.

Vi började dagen med vårens första glass på Sankt Hans Torv.

De kom för en helg med mig i ett vårigt Köpenhamn. Fredagskvällen tillbringades ätandes god mat, undersökning av vatten som runnit under broarna sen sist och sist en tur till A-vej, varifrån vi flydde hastigt med lungor fyllda av tjärig rök. Och på vägen hem solade vi nästan solarium.

Lite arkitektur i Frederiksberg igen