Kapten J på de sju haven

Glad midsommar, alla!
Må ni skonas från regn och hårda vindar. Låt solen skina och glädjen sprudla.

Min midsommar = presentation = nervositet = PeterFinn&Malene = PeterPaul&Mary = karaktärsbestämning = sommarlov efter lunch = midsommarfirande ej skonat från regn.

Jag tror jag har goda chanser att överleva dagen.

Guys, jag lovar att meddela allt om allt så fort jag får en kort paus att hämta andan på!

Idag började Lisa och jag dagen med att uppsöka studievägledningen för att hitta argument för att alla ska hjälpa till och jobba så att vi kan bli klara i tid med bra arbetsfördelning. Vi hade visst inga officiella rättigheter.
Men det visade sig ändå att gruppen, var mindre avogt inställda idag, för plötsligt är vi fyra som jobbar på modellen. Det är bra.
Och det går framåt! Den blir riktigt snygg! Vi har snart lagt en tusenlapp på materialkostnader, mina händer är gråsprayade och skorna prickiga. Jag har träningsverk i ryggen efter att ha skurit i 2mm-papp i fyra timmar.
Åse har skurit ut trädkronor i plastfilm och jag tror det kommer bli drit-snyggt, rent ut sagt!
Jag gjorde en avstickare under eftermiddagen. (Innan jag prickade ner mina händer). Till Malmö för intervju.
Jag var jättenervös. Jag vill påstå att det var min första intervju inom min branch. Jag räknar inte Sigtuna-intervjun med Melvin och sk----de Mats, den var på låtsas. Inte heller den på vägverket med en annan sk---gd Mats, för den ville jag nog inte ha.
Jag tror att jag gjorde hyfsat bra ifrån mig, trots min dåliga förberedelse. Men jag fick ändå lite dåliga vibbar.
Vi får se hur det går. Han gillade min Kina-vinkling iallafall.

Nu ska jag hem.
Räta min ömma rygg, och samla krafter inför tjejmilen imorgon kväll. Tjohoo! Vi är ett kul lag! Asta, som är nervös och tror att hon blir sist av alla, även fast hon springer två gånger i veckan och har gjort det i flera år. Lisa, som ser tjejmilen som sin års-kickoff. Hon har en massa gräddnoslopp i ryggen och litar på att hon klarar en enmilare utan problem. Och så jag. Jag är inte nervös. Jag tror det går bra. Jag har tränat en del. Lite mer än inför förra tjejmilen. Och den gick ju bra. Det ska bli kul!

Dagen började bra!
Jag, Lisa och Belinda tog initiativet och cyklade till pappersaffären och köpte en massa kul grejor till våra modeller. Det kostade en massa pengar och energi, men vi var glada allihop.
Så kom vi tillbaka och det första vi hörde var Hannes "jeg lager ikke nåen drit-modell".
Ok. Trist. Dålig stämning. Det visade sig visst att det bara var Lisa, Belinda och jag som hade tänkt jobba överhuvudtaget den här sista veckan. Resten tänkte vara lediga tisdag, onsdag och kanske till och med torsdag.
Så nu är det bara Lisa och jag som bygger modell. Eller ja, fyra stycken tänkte vi göra. Vi har bestämt oss för att skita i alla andra, bara bygga våra modeller, för att det är kul, och för att vi tror det gör Malene lite snällare.
Vi får se hur det går. Det enda som är säkert är att det ska bli skönt att slippa jobba i den här gruppen efter de här sista dagarna.

jag längtar efter mitt dragspel -Honey-, guran, sångböckerna, CD-skivorna.

I fredags kom mamma hit! Vi hade ett trevligt dygn tillsammans: åkte sightseeingbåt på fredagkvällen, och såg bland annat masten på bilden här ovan (se på människorna i masten!), så åt vi god thaimat och återlärde oss Sep lai, sen åkte vi hem, löste korsord, drack kaffe och somnade. På lördagen gick vi en kort shoppingtur i Frederiksberg, och hittade en massa bra grejor. Så åt vi glass och tänkte: inte kan vi väl uthärda den här hettan i betongomgivningen? Så då tog vi bussen ut till beachen, solade på sandstranden och badade i varma vattnet.
Härligt!
Så vinkade jag av mamma på stationen och på vägen hem blev jag bjuden på grillkalas i österbro, så då åkte jag dit.
Idag sitter vi i skolan och jobbar. Vi har börjat med en värsting-brunch och tar solpauser då och då. Och kanske pirrigast av allt: jag kom på att det snart är dags för fallskärmshoppning! Iiiih!

Ok, projektet går sådär. Det är alltför många intriger och personliga förfaranden som färgar av sig. Varannan dag går det bra, varannan dåligt, och det brukar bero på folks dagsstatus. Förhoppningsvis hinner vi ändå ro i land nästa fredag.
För övrigt börjar jag längta hem till sommaren utanför storstaden. Jag vill bada i sjöar, segla på havet, gå över friskt gröna ängar, cykla runt, grilla på altaner och i parker och andas frisk luft. Och till detta är det bara 2-3 veckor. Det är svårt att greppa hur fort den här tiden har gått. Ja. Men innan hemfärd är det alltså inlämning, examen, intervju i malmö (!), kvindelöbet i faelledsparken, plugg för skepparexamen. I princip. Och hemfärden blir med bil med Fredde, och turen går via Esbjerg på västkusten, kustvägen norrut till Skagen, båt till Norge, kustväg i Norge en bit norrut för att sen korsa Sverige och komma hem nångång vid månadsskiftet.
Det finns mycket att se fram emot när projektarbetet känns tråkigt och långsamt!

Idag har jag gjort mycket bra. Idag är en sån dag då jag känner mig trygg i tanken på mig själv i min framtida yrkeskarriär. Och vid sidan av mitt stärkta självförtroende så har grupparbetet blivit roligare på sistone. Jag tror att det kan bero ganska mycket på isländskan. Hon är som islänningar är mest (i mina fördomsfulla ögon), som Björk alltså. Impulsiv, sjunger och trallar, pratar ganska konstigt, och ska på Roskildefestivalen senare. Och så säger hon omodernt 'Yeeeeeeey' och 'Oh my God'. Det är kul. Hon tillför en avslappnad stämning i gruppen, i förhållande till den arkitekt-fåniga stämning som kan inträda ganska ofta (och mest ofta innan drängarna har gått hem). Jisses vad arbetet tog fart när de hade gått hem idag.

Så här har vårt arbete sett ut hittills:
Först skrev vi programmet, då visste vi inte vad vi höll på med. Vi diskuterade i kanske en halvtimme, och sen skrev vi allt. Sen har vi försökt jobba fram vårt projektförslag utifrån det program som vi själv inte förstår något av. Ingen har riktigt kunnat formulera för sig själv vad det är vi håller på med.
Men idag hade vi den förlösande diskussionen. Då kom vi fram till att vi i princip tänkte likadant, men med varsina vinklingar som inte riktigt gick att skapa en gemensam bild av.
Därefter tänkte vi att vi måste bygga en modell. Så vi kan se de volymer och rum vi snakker om. Det gick trögt för drängarna ville göra en acetonbild och det krävde den stora koperingsmaskinen som inte ville fungera idag. Så då gjorde vi allt för hand i stället. Och det gick lite trögt, ända tills drängarna gick hem.
Då kom vi igång. Vi som var kvar. Lisa, Åse, Belinda (isländskan) och jag. De två förstnämnda byggde terräng och jag och Belinda brände frigolit i verkstaden. Där hittade vi en sprayflaska med guldfärg, som vi lattjade med lite.
tex så sprayade jag min mobil. Den blev bling-bling och ännu mer vardagsglamourig!

Ja, men nu är det dags att gå hem.
Hem och följa judinnan Ninas öde.

Och så tänkte jag berätta lite om hur veckan sett ut hittills. Jag känner att jag har lite dålig koll just nu. Så kanske skriver jag bara för att påminna mig om vad jag håller på med, vad jag har gjort, vad jag ska göra och vad det är jag vill.

I måndags skrev vi programmet till vårt kommande projekt. I grupp. Vid lunchtid kändes allt bra, vi hade ganska mycket text färdig, men skrev vidare under hela eftermiddagen. VId middagstid hade vi möte, då vi bestämde oss för ett nytt koncept vilket ledde till att vi reviderade (läs: raderade) tidigare text. Så skrev vi i några timmar till och ägnade ytterligare några timmar åt layouten.
Jag kom hem vid 23.30 och kände mig inte helt nöjd med programmet.
Dagen efter lämnade vi in, och så tog jag mig en lugn eftermiddag. På kvällen slöt jag upp med gänget från Uppsala som kommit på några dagars besök. Vi käkade lyxhamburgare på Carlton och hade det riktigt trevligt även fast jag aldrig känt mig riktigt hemma i det umgänget. Cyklade hem genom natten och gick upp tidigt för presentation idag. Jag var lite nervös för presentationen, eftersom jag fått hjärtklappningslikande upplevelser vid tidigare presentationer. Men jag tror min trötthet hjälpte mig här. Jag tyckte själv att jag tedde mig både behärskat, lugnt och tydligt. Fast kritiken på programmet var väntad. Det gick inte så bra. Vi ska revidera igen.

Och tröttheten blev avhjälpt på eftermiddagen idag. Jag åt en rejäl lunch. Gick och la mig på sängen. Sov i fyra timmar. Och jag bangar festligheter med Uppsalagänget ikväll. Hoppas på det möjliga besöket hos Gehl arkitekter imorgon förmiddag istället.

Jag håller på att söka lite praktik också. Fast det har stagnerat lite pga att jag samlar mig inför att ringa upp (dyra telefonsamtal) och introducera mig, gå till ett arkitektkontor i stan och presentera mig (fast jag ringer nog först), nya idéer om att kanske göra exjobbet i höst och vad det isåfall skulle vara för något, lägga fram idéerna till alla berörda, nu när hemsidan har utökats i utrymme måste jag fixa till det sista där.

Och i helgen kommer Fredde hit. Och nästa helg kommer Sus. Och helgen därpå kommer Jenny och Erik och Fredde (och, vad det verkar, 3 litauer som ska hysas i Astas rum medan hon själv åker till London). Det är kul med besök.  Kommer nån mer?
Låt mig veta.

Ok, jag har varit en dålig bloggare på sistone.
Det beror på lika stora delar resa, soligt väder och besök.

Jag kör en kort liten review av tiden som gått:
Studieresan till Schweiz, där vi besökte Basel, Bern, Lucern, Brunnen och mest Zürich, var intensiv. Vi tittade på säkert 10 olika platser om dagen. Vi försökte att inte kapsejsa ekonomiskt i universums dyraste land. Vi brände våra vinterfragila kroppar och har säkert fått varsina slängar av lite malignt melanom, för, det hörde vi efteråt, solens strålar är väldigt direkta just nu. Vi näckade i en alpsjö. Några av oss iallafall, och däribland Torben, dataläraren. Någon sa: va fan, Johännä, sjovt att du bäääädade osså! någon annan sa:  nej, men det e fordi hon e svensk! sista dagen ville vi inget, absolut inget, annat än att köpa solbrillor och dricka bananashake på starbucks. fast sen visade det sig att vi köpte både ost, choklad, weledakrämer och en swissknife med såg (!) för bara 100 svenska stålar!

Ja, och sen kom jag hem, och fick sara på besök! Det var kul! Vi hann göra precis lagom mycket. på lördag eftermiddag möttes vi på islands brygga. Vi styrde kosan direkt mot ströget för att "göra lite shopping" och det visade sig vara en undertryckt del av mitt leverne så jag köpte två par skor och säkert hundra (läs:4) trosor.
Och lyckligtvis hittade sara också ett par skor, men för hennes del var det svårare att hitta dem för hon hade dagen till ära jättestora fötter. Därefter åkte vi till hellerup, där vi fann en badbar strand. Så det gjorde vi. Och det var inte så kallt som man skulle kunna tro. Så picnic på det och sen drog vi hemåt och lagade risodahl.
Nästa dag tog vi cyklarna och åkte till Carlsbergmuséet, som jag tyckte var riktigt bra. Smart drag att bjuda på öl, för då är alla besökare nöjda, och berättar glatt för sina vänner om det härliga muséet. Därefter drog vi till operan. med falafelstopp i Christiania. Sen tittade vi en minut på Den svarta Diamanten, ett glashus vid kajen, men somnade. Så vi missade kanske slutet. Men iallafall. Sen tänkte vi cykla till Örestad och titta på arkitektur, men viljan var kanske inte stark nog, för vi fastnade på Fisketorvet där jag shoppade brallor och Sara ett sommarkit åt Movitz. Sen cyklade vi och tog en öl på Blågårdsgade. Och därifrån cyklade vi hem och åt värsta finmiddagen.

Ja, det var en schysst helg helt enkelt, och jag blev glad av att ha Sara här.
Tiden sedan dess har ägnats åt programskrivning med gruppen.

Bilder läggs upp snart. Jag tog 475 stycken i Schweiz. Till exempel.

Vojvoj.

Det har varit ingenting och allting. Ingenting speciellt som hänt, men allting i mitt huvud.
Krisen åkte hem till England igår. Så var första problemet ur världen. Han har pratat konstant de dagar han har varit här, spelat skvalradio på hög volym, rökt utanför vädringsfönstret, lagt sura fimpar i köksskräpet och fått min dator att hänga sig för första gången sen jag köpte den och han ska ändå vara it-tekniker för the british army.

Jag har hållt i min pengar. Jag har läst böcker och gjort en hemsida. Kommit igång med grupparbetet. Skandinaviska gruppen består av fyra svenska, två norskor och isländska som inte förstår oss alls. Det är synd om henne för det, men hon kan ju byta grupp om hon vill. Och det gör hon inte. Hon får stå ut med oss, som tur är verkar hon väldigt trevlig.

Äntligen verkar sjösättningshelgen klaffa också. Jag har gjort avkall på ett Fredde-besök och en Parisresa med mamma, för att få tid till grupparbete och syster-besök. Ibland måste man välja. Jag kommer inte kunna delta i sjösättningsceremonien, men jag tror pappa, Fredde och Kjellman fixar det där. Jag får försöka vara à jour.

På fredag åker jag till Schweiz och jag vet fortfarande inte vad vi ska göra där, men jag håller på att skriva ut programmet på 86 sidor pdf, som tar runt en timme, och därefter lär jag väl bli varse.

Snart ska jag cykla hem och imorgon ska jag öva på att gå upp tidigt.

Ja, så har jag då äntligen gjort ett utkast till min portfolio. Har lite problem med uppladdningen, bara, så den som är nyfiken får vänta ett tag till.
Kris, Astas fästman, stormade in i vårt hem igår. Tur att han råkade vara IT-expert, synd att han drack så hemskt mycket "russian coffee" (vodka med lite cola i). Han pratade i ett. Men innan dess hann de laga en väldigt god biffcurry! Mumma, fast jag fick ett Astahårstrå (långt, grovt, svart) i curryn. Jaja, tänkte på en historia om mat jag hört. Kanske t o m om att äta mat i Indien: En insekt i maten. Första gången det händer slänger man maten. Andra gången tar man bort insekten och äter upp resten. Tredje gången äter man upp allt, mat och insekt.
Synd var att när jag käkat upp den första portionen ruccolasallad och skulle börja på nästa knippe så såg jag att det kröp små insekter på det. Där slutade jag äta. Sallad iaf. Jag pillade lite i riset ändå.
Bilden föreställer förresten inte maten. Den föreställer en mur i parken vid vilken jag bor.

Idag far jag till fäderneslandet. Nå mig på min svenska mobil, bara. Gör det.

Vicken menlös väcka. Jag roar mej mä att stava fel.
Allså, den här väckan har ja haft va man kallar en Mellemuge. En mellanväcka. En väcka mellan två kuscher.
Ja hadde planerat att greja mä min pårtfölj. Och läsa kustskäpparboken. Ja, boken ä läst. Delproven ä avklarade.
Pårtföljen har ja kommit ganska långt mä. Ja har läst en roman. En riktit tjock och den va bra.
Alla i klassen ä bortresta. Hemma i Sverje. Dom som kommer därifrån ijallafall. Asta jåbbar till midnatt för att kunna va ledi när hennes kille (fästman, de förlåvade sej på andra dejten och nu, nåra månader senare har hon bestämmt sej för att skita i sina Ph.D-studijer nästa år och flytta till honom i London istellet. Vågat.) kommer till helgen. Åse o Pernille orkar ja inte mä, för dom vill bara festafestafesta. Tur, är de, att Fredde ofta finns tilljenglig på msn eller telefån. Och att ja ska till Jöteborg i heljen. Hällsa på Mari.
Åsså har ja lite ont i huvvet just nu.
Fasst ja har tjöpt en däckare. Som ja tängte läsa. Den är oxå tjock. Och ja vågar knappt börja läsa den, får då är snart det roliga över. Där oxå.
Så faktum ä: jag längktar nog härifrån just nu. Eller ja vet inte. Ja längktar till när de händer mer saker. Till varmare väder. 

 

Återkommen till dansklandet uppäcker jag att jag har missat en hel veckas grokraft! Buskarna formligen lyser av grönaste grönt! Forsythiabandet utanför skolan strålar i gult. Gräsbackarna är himlablå av skilla. Varma vindar välkomna min nuna där jag far fram på min käraste cykel. Helgen lockar med tyve graders värme och ljumma vindar. Netto försåg mig med allt jag behövde till min dahl. Och idag har jag för första gången hört den enda danska sången jag kan (och nynnat på i hemlighet) på radio. "Dina øjne di ska se..." Det kanske betyder att jag inte är helt "långt ute" när jag sjunger den. Men man kan aldrig veta.

Resten av dagen ska jag lägga allt krut jag har på att skriva den där examensuppgiften som inte är så svår egentligen. Och kanske plugga lite båt.

Vilken skön dag!
I motsats till gårdagen har jag redan fått en massa gjort. Jag har sprungit en runda i parken, och sett en livs levande mutant-sköldpadda (som dock antagligen passerat tonåren), jag har varit på skolan och fixat med Schweiz-formaliteter, jag har varit och handlat på Netto (kunde pricka av nästan allt på inköpslistan för ovanlighetens skull), gjort en liten disposition över examensuppgiften.
Jag är så himla duktig!

I eftermiddag ska jag leta efter lite presenter. Senare i kväll kommer Lena och Matt och det kan bara bli kul! Jag har saknat dem! Ser fram emot en helg ute i vårsolen.

Apropos Ninja törtles: jag förstod aldrig riktigt charmen med dem när de var populära under min lågstadietid. Vet att killarna var begeistrade av dem, och att de hade namn som jag aldrig behövde lära mig. Kanske hade jag varit lika begeistrad om jag haft en själv. Vad är det som är dagens törtlar? Bionicle, månne?  Äh, skit samma.

Nu har jag för första gången i mitt liv, tror jag, varit på opera! Det var mycket roligare än jag hade trott! Jag har levt i en föreställning om att opera är skönt att sjunga, men inte att lyssna på. Möjligen förutom Peer Gynt, då, eller spontanföreställningarna av ägaren av l'opera vid fontänen i Vientiane.
Nu har jag dock ändrat inställning, efter att ha sett denna Pelleas och Melisande. Ett litet gäng, var vi, som bokade billigast möjliga biljett och fick ståplatser längst bak, längst upp. Efter halvlek bytte vi träsmaksalstrande trappsteg mot lediga och väldigt mjuka plyschsäten.

Men det var vackert. Det var klassiskt. Och det var musikaliskt imponerande. Hela grejen med att sjungprata är faktiskt en kul idé som borde avspeglas mer i vardagligt prat. Jag ska försöka.

Sen cyklade jag och Åse hem genom natten. Jag somnade som en hundvalp när jag kom hem och hade svårt att vakna imorse. Operan måste verkligen tagit krafterna ur mig. Jag fick en väldig lust att gå på bio. Men just denna vecka är det nån sorts biofestival och därför är det dyrt att gå på bio. Jag får vänta till festivalen är över. Tycker att det är lite märkligt att en festival ska behöva ge den effekten, menmen.

Idag borde jag förbereda min "examensuppgift" men istället har jag tvättat kläder och käkat mariekex.