Kapten J på de sju haven

Glad midsommar, alla!
Må ni skonas från regn och hårda vindar. Låt solen skina och glädjen sprudla.

Min midsommar = presentation = nervositet = PeterFinn&Malene = PeterPaul&Mary = karaktärsbestämning = sommarlov efter lunch = midsommarfirande ej skonat från regn.

Jag tror jag har goda chanser att överleva dagen.

Guys, jag lovar att meddela allt om allt så fort jag får en kort paus att hämta andan på!

Idag började Lisa och jag dagen med att uppsöka studievägledningen för att hitta argument för att alla ska hjälpa till och jobba så att vi kan bli klara i tid med bra arbetsfördelning. Vi hade visst inga officiella rättigheter.
Men det visade sig ändå att gruppen, var mindre avogt inställda idag, för plötsligt är vi fyra som jobbar på modellen. Det är bra.
Och det går framåt! Den blir riktigt snygg! Vi har snart lagt en tusenlapp på materialkostnader, mina händer är gråsprayade och skorna prickiga. Jag har träningsverk i ryggen efter att ha skurit i 2mm-papp i fyra timmar.
Åse har skurit ut trädkronor i plastfilm och jag tror det kommer bli drit-snyggt, rent ut sagt!
Jag gjorde en avstickare under eftermiddagen. (Innan jag prickade ner mina händer). Till Malmö för intervju.
Jag var jättenervös. Jag vill påstå att det var min första intervju inom min branch. Jag räknar inte Sigtuna-intervjun med Melvin och sk----de Mats, den var på låtsas. Inte heller den på vägverket med en annan sk---gd Mats, för den ville jag nog inte ha.
Jag tror att jag gjorde hyfsat bra ifrån mig, trots min dåliga förberedelse. Men jag fick ändå lite dåliga vibbar.
Vi får se hur det går. Han gillade min Kina-vinkling iallafall.

Nu ska jag hem.
Räta min ömma rygg, och samla krafter inför tjejmilen imorgon kväll. Tjohoo! Vi är ett kul lag! Asta, som är nervös och tror att hon blir sist av alla, även fast hon springer två gånger i veckan och har gjort det i flera år. Lisa, som ser tjejmilen som sin års-kickoff. Hon har en massa gräddnoslopp i ryggen och litar på att hon klarar en enmilare utan problem. Och så jag. Jag är inte nervös. Jag tror det går bra. Jag har tränat en del. Lite mer än inför förra tjejmilen. Och den gick ju bra. Det ska bli kul!

Dagen började bra!
Jag, Lisa och Belinda tog initiativet och cyklade till pappersaffären och köpte en massa kul grejor till våra modeller. Det kostade en massa pengar och energi, men vi var glada allihop.
Så kom vi tillbaka och det första vi hörde var Hannes "jeg lager ikke nåen drit-modell".
Ok. Trist. Dålig stämning. Det visade sig visst att det bara var Lisa, Belinda och jag som hade tänkt jobba överhuvudtaget den här sista veckan. Resten tänkte vara lediga tisdag, onsdag och kanske till och med torsdag.
Så nu är det bara Lisa och jag som bygger modell. Eller ja, fyra stycken tänkte vi göra. Vi har bestämt oss för att skita i alla andra, bara bygga våra modeller, för att det är kul, och för att vi tror det gör Malene lite snällare.
Vi får se hur det går. Det enda som är säkert är att det ska bli skönt att slippa jobba i den här gruppen efter de här sista dagarna.

Amager strandpark. Kastrup havnebad.
En fantastisk plats! Fast det var kallt i vattnet.

Vid havebadet fann jag dessa bollar i vallmoängen. Bollar och cirklar alltså! De gör mig så glad!

...låt det bli fredag. Nu. Amen.

(Bild tagen vid tidigare nämnda båttur med mamma, "huset med de tusen ögonen".)

jag längtar efter mitt dragspel -Honey-, guran, sångböckerna, CD-skivorna.

I fredags kom mamma hit! Vi hade ett trevligt dygn tillsammans: åkte sightseeingbåt på fredagkvällen, och såg bland annat masten på bilden här ovan (se på människorna i masten!), så åt vi god thaimat och återlärde oss Sep lai, sen åkte vi hem, löste korsord, drack kaffe och somnade. På lördagen gick vi en kort shoppingtur i Frederiksberg, och hittade en massa bra grejor. Så åt vi glass och tänkte: inte kan vi väl uthärda den här hettan i betongomgivningen? Så då tog vi bussen ut till beachen, solade på sandstranden och badade i varma vattnet.
Härligt!
Så vinkade jag av mamma på stationen och på vägen hem blev jag bjuden på grillkalas i österbro, så då åkte jag dit.
Idag sitter vi i skolan och jobbar. Vi har börjat med en värsting-brunch och tar solpauser då och då. Och kanske pirrigast av allt: jag kom på att det snart är dags för fallskärmshoppning! Iiiih!

Ok, projektet går sådär. Det är alltför många intriger och personliga förfaranden som färgar av sig. Varannan dag går det bra, varannan dåligt, och det brukar bero på folks dagsstatus. Förhoppningsvis hinner vi ändå ro i land nästa fredag.
För övrigt börjar jag längta hem till sommaren utanför storstaden. Jag vill bada i sjöar, segla på havet, gå över friskt gröna ängar, cykla runt, grilla på altaner och i parker och andas frisk luft. Och till detta är det bara 2-3 veckor. Det är svårt att greppa hur fort den här tiden har gått. Ja. Men innan hemfärd är det alltså inlämning, examen, intervju i malmö (!), kvindelöbet i faelledsparken, plugg för skepparexamen. I princip. Och hemfärden blir med bil med Fredde, och turen går via Esbjerg på västkusten, kustvägen norrut till Skagen, båt till Norge, kustväg i Norge en bit norrut för att sen korsa Sverige och komma hem nångång vid månadsskiftet.
Det finns mycket att se fram emot när projektarbetet känns tråkigt och långsamt!

I går tänkte jag utforska loppismarknaden i Nörrebro som jag tänkt göra väldigt länge. Innan jag for dit ägnade jag en liten stund åt att kolla på Danmarkkartan inför hemresan i bil efter midsommar. Jag gillar att kika på kartor. Lära mig vägar, städer och kuster.
Så, på vägen till Nörrebro genade jag genom den nyanlagda fickparken där. Se vad jag finner! En rund asfaltsbula, med koordinater för platsen tillsammans med några prickar! Det kändes som att den liksom symboliserade mig!
Den gjorde mig så glad att jag köpte tre linnen, varav ett prickigt, en prickig kjol, samt en prickig väska.