Tillbaka i Nanjing
Och frånvaron härifrån blev lite längre än planerat från början.
Turen till Tokyo var lyckad. Jag gillar Tokyo. Bästa ögonblicket var nog uppe på ett taket av en skrapa, på 60:e våningen, och jag råkade komma dit lagom till solnedgången och det var så vackert att jag ville gråta. Bebyggelse så långt ögat når. Horisont av skrapor. Det var helt enkelt finfint.
Sen fick jag tillfälle att åka till TongLi. TongLi består av en stor del Gamla stan, som är avgiftsbelagd och konserverad för turism. Och trots att där inte var så många turister kändes det inte som en död stad. Vi, mitt angenäma sällskap och jag, strosade längs kanaler, åt sniglar, grisfötter och sesamsås, blev tjenis med folket i stan. För det finns nämligen inte så mycket att göra i stan, så i regel stannar man nog inte mer än en natt där. Vi blev där i fyra dygn, lamslagna av lugnet som infann sig, i kontrast till Tokyo och Nanjing.
Ok. Men nu. Tillbaka i Nanjing. Några dagar till. Bara.
Turen till Tokyo var lyckad. Jag gillar Tokyo. Bästa ögonblicket var nog uppe på ett taket av en skrapa, på 60:e våningen, och jag råkade komma dit lagom till solnedgången och det var så vackert att jag ville gråta. Bebyggelse så långt ögat når. Horisont av skrapor. Det var helt enkelt finfint.
Sen fick jag tillfälle att åka till TongLi. TongLi består av en stor del Gamla stan, som är avgiftsbelagd och konserverad för turism. Och trots att där inte var så många turister kändes det inte som en död stad. Vi, mitt angenäma sällskap och jag, strosade längs kanaler, åt sniglar, grisfötter och sesamsås, blev tjenis med folket i stan. För det finns nämligen inte så mycket att göra i stan, så i regel stannar man nog inte mer än en natt där. Vi blev där i fyra dygn, lamslagna av lugnet som infann sig, i kontrast till Tokyo och Nanjing.
Ok. Men nu. Tillbaka i Nanjing. Några dagar till. Bara.
Solens rike
har satt spar pa min kropp. Jag gjorde en liten utflykt igar, namligen. Till en ort som heter Fujisawa och ligger vid kusten.
Jag tankte att jag bjussar pa den turen som substitut for ett besok pa japanskt bad.
Ja, men, det gick bra att komma dit. Och jag lade mig till ratta pa min lilla handduk i den brannheta lavamorka sanden.
Ganska varmt. 34 grader kanske. Och mitt pa dagen. Sa jag doppade mig ganska ofta i stilla havet. Som visserligen inte gav sa mycket svalka, och det var ganska skitigt, men anda.
Sen somnade jag. Typiskt. Jag somnade. Och jag hade ju smort in mig med nan liten sollotion men den tvattades nog bort i stilla havets vagor. Vaknade. Fick lite panik for det gjorde redan ont. Rusade ner i vattnet. Skakade av mig sanden. Kladde pa mig och begav mig mot taget igen.
Nu ar jag en tjusig variant av danska flaggan. Och lider av det.
Innan jag far vidare imorgon tanker jag mig att besoka moderna museet och kika pa lite gallerier. Och ata sushi en sista gang. (Sis, den dara sushin a la carte pa Tsukiji...mm-hmm!)
Jag far till Shanghai och darifran, efter mote med ressallskap, till TongLi, en mindre ort inte langt darifran. Dar stannar jag i dagarna fem.
Hem kommer jag den femte augusti.
Jag onskar jag kunde lagga upp lite bilder. Jag har femhundra stycken som jag behover anvanda. Och som jag garna vill visa.
Jag tankte att jag bjussar pa den turen som substitut for ett besok pa japanskt bad.
Ja, men, det gick bra att komma dit. Och jag lade mig till ratta pa min lilla handduk i den brannheta lavamorka sanden.
Ganska varmt. 34 grader kanske. Och mitt pa dagen. Sa jag doppade mig ganska ofta i stilla havet. Som visserligen inte gav sa mycket svalka, och det var ganska skitigt, men anda.
Sen somnade jag. Typiskt. Jag somnade. Och jag hade ju smort in mig med nan liten sollotion men den tvattades nog bort i stilla havets vagor. Vaknade. Fick lite panik for det gjorde redan ont. Rusade ner i vattnet. Skakade av mig sanden. Kladde pa mig och begav mig mot taget igen.
Nu ar jag en tjusig variant av danska flaggan. Och lider av det.
Innan jag far vidare imorgon tanker jag mig att besoka moderna museet och kika pa lite gallerier. Och ata sushi en sista gang. (Sis, den dara sushin a la carte pa Tsukiji...mm-hmm!)
Jag far till Shanghai och darifran, efter mote med ressallskap, till TongLi, en mindre ort inte langt darifran. Dar stannar jag i dagarna fem.
Hem kommer jag den femte augusti.
Jag onskar jag kunde lagga upp lite bilder. Jag har femhundra stycken som jag behover anvanda. Och som jag garna vill visa.
Pa en o i ett av de sju haven
Jag befinner mig i Tokyo, Japan. Har precis bytt fran eget rum pa budgethotell i norra anden av staden till ett vandrarhem i narheten av elektronikmecka.
Har ar varmt. Och rent. Och folktomt. Na, skoja ba. Inte folktomt. Iallafall.
Jag kommer direkt fran Nanjing med sina spretiga, armbagande manniskor till artighetens paradis. Det ar nastan lite svart att anpassa sig. Den enda arga japanen jag sett var uteliggaren vars mat jag nastan satte mig pa.
Sen trodde jag att det skulle vara en hogre stad. Alltsa, lite som storapplet. Men nej, det ar litet. Fast vitt.
Ja. Och jag jobbar pa att forsta hypen kring Hello Kitty (har tex kopt mig en hellokittykapten att hanga pa mobilen) och jag jobbar pa att lara mig att halla till vanster pa trottoaren. Det gar bra med det andra, men inte med det forsta. Om det ar nan som kanner sig manad far den garna forklara hellokitty-fenomenet for mig.
Ja, kara, kara vanner. Jag ar i Tokyo. Det ar knappt jag tror't sjalv. Men sa ar det.
Har ar varmt. Och rent. Och folktomt. Na, skoja ba. Inte folktomt. Iallafall.
Jag kommer direkt fran Nanjing med sina spretiga, armbagande manniskor till artighetens paradis. Det ar nastan lite svart att anpassa sig. Den enda arga japanen jag sett var uteliggaren vars mat jag nastan satte mig pa.
Sen trodde jag att det skulle vara en hogre stad. Alltsa, lite som storapplet. Men nej, det ar litet. Fast vitt.
Ja. Och jag jobbar pa att forsta hypen kring Hello Kitty (har tex kopt mig en hellokittykapten att hanga pa mobilen) och jag jobbar pa att lara mig att halla till vanster pa trottoaren. Det gar bra med det andra, men inte med det forsta. Om det ar nan som kanner sig manad far den garna forklara hellokitty-fenomenet for mig.
Ja, kara, kara vanner. Jag ar i Tokyo. Det ar knappt jag tror't sjalv. Men sa ar det.
Tanken och jag. Vi leker.
Föreställ mig det här.
Hej, jag heter Johanna och jag...
- driver min broderifirma inne i bankautomatens svala lokal.
- sover på trottoarkanten ibland.
- har plats för hela familjen på min moppe. Och hunden också.
- börjar varje morgon med att gå till parken och knacka mig i huvudet.
- gör slut med min pojkvän på stortorget. Mitt bland alla åskådare. Det känns bäst så.
- jobbar som vakt på tredje våningen i ett av stadens tusentals köpcentra. Och ja, här står jag hela dagen.
- tycker kallt kaffe är godare än varmt.
- bestiger berg i högklackade skor.
- är säljare inom forma-gräshoppor-av-bambublad-branchen.
- tvättar min kanin i duschen då och då.
- har en son som ska bli lång och premiärminister så jag sätter honom i sim- och engelskalektioner från det att han fyller tre.
- är åttiotre år och kan fortfarande gå ner i spagat.
- har en hund. Jag klipper honom på hjässan och under magen. På det viset liknar han ett lejon. Ett litet.
- är rädd för människor från Afrika.
- har en BMW av årets modell. Det hindrar mig som tur är inte från att knö fram den i trafiken.
- sätter mig i bilen ibland, startar motorn, slår igång luftkonditionering och bara sitter.
- blir vad jag äter. Gurkor är avlånga, tex.
- äter soppa med pinnar.
- har inga armar, men en stor puckel på ryggen. Jag ligger här och blir betittad. Ge mig gärna en peng för besväret.
- sorterar skräpet du slänger i soptunnan.
- skulle vilja resa, för jag har pengarna, men folket i länderna jag vill till släpper inte in mig.
Knäppt va?
Och sen ett ordspråk:
Shan you shan bao, e you e bao.
(Godhet belönas med godhet, ondska med ondska (höll på att skriva onsdag)).
Hej, jag heter Johanna och jag...
- driver min broderifirma inne i bankautomatens svala lokal.
- sover på trottoarkanten ibland.
- har plats för hela familjen på min moppe. Och hunden också.
- börjar varje morgon med att gå till parken och knacka mig i huvudet.
- gör slut med min pojkvän på stortorget. Mitt bland alla åskådare. Det känns bäst så.
- jobbar som vakt på tredje våningen i ett av stadens tusentals köpcentra. Och ja, här står jag hela dagen.
- tycker kallt kaffe är godare än varmt.
- bestiger berg i högklackade skor.
- är säljare inom forma-gräshoppor-av-bambublad-branchen.
- tvättar min kanin i duschen då och då.
- har en son som ska bli lång och premiärminister så jag sätter honom i sim- och engelskalektioner från det att han fyller tre.
- är åttiotre år och kan fortfarande gå ner i spagat.
- har en hund. Jag klipper honom på hjässan och under magen. På det viset liknar han ett lejon. Ett litet.
- är rädd för människor från Afrika.
- har en BMW av årets modell. Det hindrar mig som tur är inte från att knö fram den i trafiken.
- sätter mig i bilen ibland, startar motorn, slår igång luftkonditionering och bara sitter.
- blir vad jag äter. Gurkor är avlånga, tex.
- äter soppa med pinnar.
- har inga armar, men en stor puckel på ryggen. Jag ligger här och blir betittad. Ge mig gärna en peng för besväret.
- sorterar skräpet du slänger i soptunnan.
- skulle vilja resa, för jag har pengarna, men folket i länderna jag vill till släpper inte in mig.
Knäppt va?
Och sen ett ordspråk:
Shan you shan bao, e you e bao.
(Godhet belönas med godhet, ondska med ondska (höll på att skriva onsdag)).
Varma turistdagar
Jag har ägnat de senaste dagarna åt att hinna se de 'scenic spots' jag inte orkat kolla på än. Eller ja. Igår såg jag ett tempel och idag skulle jag sett det gamla Mingpalatset som tydligen är förlagan till Förbjudna Staden i Beijing. Av palatset fanns numera intet. Men väl ett par parker i renässans-stil. Ja, som Förbjudna Staden då alltså. Jag uppehöll mig ett tag i den ena (jag hade ju ändå betalat otroliga en spänn för att äntra) parken där gamlingarna dansade vilt. Som sig bör.
Det är otroligt varmt nu. Eller åtminstone otroligt fuktigt. Minsta stund utanför luftkonditionerat rum är förenad med bortsmältning. Det är bara att bita ihop. Och jag lyckas alltid råka befinna mig som längst bort från AC när klockan slår middag.
Jag kom hem iallafall. Lade mig att sova en tupplur på eftermiddagen. Sen tog jag en tur till biljettkassan och köpte biljett till Shanghai igen. För på fredag far jag till Tokyo. Jag har ingen lonely planet, i vanlig ordning. Jag är för snål för att köpa en. Om det är något jag absolut inte bör missa under mina okto dagar skulle jag bli glad om ni gav mig tips om detta!
I helgen var jag i Shanghai förresten. En kort tur för att delta i ett pyjamasparty. Eller snarare en lovsjungning av kinesers sätt att bära pyjamas. Överallt, alla tider på dygnet. Samt för att fira italienarens fölsedag.
Det var en fin dag. Alla var ganska trötta, visserligen, och värmen friskade inte upp oss direkt. Men vi gick en promenad i parken, åkte gokart, gick längs Nanjing Rd, picnicade på The Bund. Ah, det var kul! Och jag åkte mol allena från Nanjing till Shanghai iklädd denna rosa uniform. Aldrig har väl folk stirrat så lite.
Imorgon ska jag...nog börja på Costa coffee.
Vi får se. Ska gå och köpa lite mat nu. Och sen kanske jag firar av svennarna lite. Om jag örkar.
Och här är några fler bilder från de senaste dagarnas turer och filurer.
Det är otroligt varmt nu. Eller åtminstone otroligt fuktigt. Minsta stund utanför luftkonditionerat rum är förenad med bortsmältning. Det är bara att bita ihop. Och jag lyckas alltid råka befinna mig som längst bort från AC när klockan slår middag.
Jag kom hem iallafall. Lade mig att sova en tupplur på eftermiddagen. Sen tog jag en tur till biljettkassan och köpte biljett till Shanghai igen. För på fredag far jag till Tokyo. Jag har ingen lonely planet, i vanlig ordning. Jag är för snål för att köpa en. Om det är något jag absolut inte bör missa under mina okto dagar skulle jag bli glad om ni gav mig tips om detta!
I helgen var jag i Shanghai förresten. En kort tur för att delta i ett pyjamasparty. Eller snarare en lovsjungning av kinesers sätt att bära pyjamas. Överallt, alla tider på dygnet. Samt för att fira italienarens fölsedag.
Det var en fin dag. Alla var ganska trötta, visserligen, och värmen friskade inte upp oss direkt. Men vi gick en promenad i parken, åkte gokart, gick längs Nanjing Rd, picnicade på The Bund. Ah, det var kul! Och jag åkte mol allena från Nanjing till Shanghai iklädd denna rosa uniform. Aldrig har väl folk stirrat så lite.
Imorgon ska jag...nog börja på Costa coffee.
Vi får se. Ska gå och köpa lite mat nu. Och sen kanske jag firar av svennarna lite. Om jag örkar.
Och här är några fler bilder från de senaste dagarnas turer och filurer.
En rubrik
Här finns nya bilder!
Jag lovade förresten att hälsa så gott till er, mamma och pappa, från gatumusikern bakom hörnet. Han är så söt. Han är flera hundra år gammal, blottar sina två tänder i sitt eviga leende och jag förstår nästan inget av vad han säger, men hälsa, det ska jag. Hejhej!
Jag lovade förresten att hälsa så gott till er, mamma och pappa, från gatumusikern bakom hörnet. Han är så söt. Han är flera hundra år gammal, blottar sina två tänder i sitt eviga leende och jag förstår nästan inget av vad han säger, men hälsa, det ska jag. Hejhej!
36 våningar upp i hetluften
Tydligen äter man nudlar när man välkomnar någon och dumplings när någon reser iväg.
Jag var uppe tidigt imorse. Lång väntan på bussen. Så lång att jag till slut bestämde mig för taxi. Vi hade bestämt träff klockan nio utanför lokalservicen. Jag tänkte vara där vid halv nio för att kolla in några saker. Jag var inte där förrän tio i nio och då ringde Li Li och sa att alla väntade på mig. Va, liksom? Ingen är sen? Alla är tidiga?
Vi genomförde gåturen. Inte. Vi blev avbrutna. För första gången fick jag en bitter smak av OS. Jag behövde fylla i lämpliga ansökningsformulär. Hetsk ordväxling. Spännande. De la ner. Vi gick arga därifrån. Li Li agerad hjälte och talade/skrek för den goda saken. En annan för att behålla sitt jobb. Ja. Fast det känns ok. Även detta är ett resultat. Tyvärr.
En av deltagarna, student i 22-årsåldern (vars engelska namn var motsvarande Bilpojke, de är ju för roliga) stod också på vår sida och efter alltihop gick vi med honom till hans mamma och drack te. Sen tog vi fotografier på varandra. Bilpojkens morsa ägnade 5 minuter åt att välja halsband. Och sen valde vi bakgrundsmotiv. Ja. Trevliga var de, och innan vi gick hann de slänga med mig en inbjudan till mig och alla jag känner i Sverige att komma och äta äkta kinesisk middag hemma hos dem. Så, är det nån som vill haka?
Vi satte oss och diskuterade igenom händelserna på Costa coffee, Li Li och jag. Och fixade ett möte med stadens chefsplanerare. Vilket var ganska givande. Hennes rum var på 36:e våningen, vet inte om jag nånsin varit så högt upp. Kanske i NY. Tänk att jag varit i NY.
Och sen gav jag Li Li hans ersättning och sen tog vi inte farväl för jag kunde inte med det. Vi sa see you istället. Jag gillar inte det faktum att det börjar bli dags att ta farväl av folk nu.
För senare åt jag dumplings också.
Lärdomar
1. Trampa inte på lös marksten. I de flesta fall vilar de på gyttja som skvätter upp på det andra benets vadben när man trampar på dem.
2. Ge upp försöken att stirra ut folk. Det är ett spel jag aldrig kan vinna.
3. Det finns en varm-funktion på min A/C.
4. Falska sedlar avslöjas genom sigillet i nedre vänstra hörnet. Det ska skifta färg.
5. Om man är riktigt snabb kan man få användning även för en falsk lapp.
Färsk mat.
För övrigt var Shanghaifolket här i helgen. Och några som jag inte träffat tidigare. Jag fortsätter lista:
1. En finsk tjej som var väldigt trevlig och vars engelska var flytande. Fast jag kunde inte låta bli att tänka på 22-pistepirkko när jag hörde hennes 3:or. Sött.
2. En liten liten spanjor som talade snabbare än blixten och hade energi över för ett helt kompani, och visade sig vara en talang på fotbollsspel.
3. En jättestor schweizare rak i rygg, talade svenska och kinesiska och engelska. Med hela underkäken. Och lockigt hår i en knut mitt på huvudet. Rörde sig långsamt med jättekliv, fast vi andra fick ändå springa för att hinna med.
2. Ge upp försöken att stirra ut folk. Det är ett spel jag aldrig kan vinna.
3. Det finns en varm-funktion på min A/C.
4. Falska sedlar avslöjas genom sigillet i nedre vänstra hörnet. Det ska skifta färg.
5. Om man är riktigt snabb kan man få användning även för en falsk lapp.
Färsk mat.
För övrigt var Shanghaifolket här i helgen. Och några som jag inte träffat tidigare. Jag fortsätter lista:
1. En finsk tjej som var väldigt trevlig och vars engelska var flytande. Fast jag kunde inte låta bli att tänka på 22-pistepirkko när jag hörde hennes 3:or. Sött.
2. En liten liten spanjor som talade snabbare än blixten och hade energi över för ett helt kompani, och visade sig vara en talang på fotbollsspel.
3. En jättestor schweizare rak i rygg, talade svenska och kinesiska och engelska. Med hela underkäken. Och lockigt hår i en knut mitt på huvudet. Rörde sig långsamt med jättekliv, fast vi andra fick ändå springa för att hinna med.
Alternativ
ett. Att medvetet låta saker rinna ut i sanden. Mitt vanligaste val.
två. Att aktivt nejtacka. Föredömligt. Och här är några sätt att göra det på, pro memoriam:
Nej tack.
Tack så mycket, men nej, jag har inte tid.
Dessvärre har jag viktigare saker att syssla med.
Nej tack, det har jag inte lust till.
Nej.
Nej, men fråga NN. Hn vill säkert.
Nej tack, vill inte.
Jasägare (jas-ägare/ja-sägare) är spännande människor? Kanske, men bygger på en viss självdestruktivitet.
Nå. Bara några små funtar så här på söndageftermiddagen.
två. Att aktivt nejtacka. Föredömligt. Och här är några sätt att göra det på, pro memoriam:
Nej tack.
Tack så mycket, men nej, jag har inte tid.
Dessvärre har jag viktigare saker att syssla med.
Nej tack, det har jag inte lust till.
Nej.
Nej, men fråga NN. Hn vill säkert.
Nej tack, vill inte.
Jasägare (jas-ägare/ja-sägare) är spännande människor? Kanske, men bygger på en viss självdestruktivitet.
Nå. Bara några små funtar så här på söndageftermiddagen.
36 grader i skuggan
Det är inte klokt, faktiskt.
Verkar vara värmebölja i hela världen. Verkar nästan så. Verkar. Hur som helst är det väldigt varmt här och jag har förpassat mig till lobbyn på Jasmine Hostel, hemladdandes kinesisk statistik.
Igår gjorde jag en intervju med min handledare. Har kommit fram till att om en kines säger att hn är upptagen så betyder inte det att man inte ska störa. Det finns ALLTID tid för ett telefonsamtal. Även mitt i en intervjusituation. Ja, så detta lärde jag mig för att jag ringde handledaren och frågade om han hade tid för en intervju, och det hade han fastän alla fått mig att tro att han är upptagen tjufyrasju. Och intervjun gav mig nyttig information och vidare kontakter. En intervjumöjlighet gick dock till spillo på grund av tre ej levererade sms från Stella Student. Det finns dock chans att den kommer kunna genomföras nästa helg istället. Och på tisdag gör jag gåturen. Känns bra att det flyter på. Äntligen. De två veckor som jag i stipendieansökan angav som tid för "getting aquainted to city' blev utökade till femsex veckor, vilket betyder att den sista enochenhalva veckan kvar här måste bli åtminstone 300% effektivare än beräknat. Eller nåt. Jag och siffror, alltså.
Jag känner mig en aning influerad av boken jag läser. Allt. Tack för den, Kongo. Jag funderar på om jag ska ta med den hem eller lämna den kvar. Kanske lämnar jag den kvar, och om du, Kongo, vill läsa den så köper jag dig en ny.
Skillnaden mellan mig och Allt är nog att jag inte lever grammatiskt. Jag lever nog snarare spektralt. Refererar till färger och nyanser. Och shuang. Mitt lilla kinesiska favoritord. Nice feeling. Typ.
Jag tackade nej till en bestigning av lila berget idag. Pu-ha! Nej tack. Jag är redan halvt likvidifierad. Ställer jag mig inte framför ac'n snart igen så ökar risken att man kan bada i mig nedströms i Yangtzefloden. Om man nu skulle vilja bada i den floden, alltså. Här kan man kanske säga att risken minskar igen. Status quo. Jag och riskanalys, alltså.
Verkar vara värmebölja i hela världen. Verkar nästan så. Verkar. Hur som helst är det väldigt varmt här och jag har förpassat mig till lobbyn på Jasmine Hostel, hemladdandes kinesisk statistik.
Igår gjorde jag en intervju med min handledare. Har kommit fram till att om en kines säger att hn är upptagen så betyder inte det att man inte ska störa. Det finns ALLTID tid för ett telefonsamtal. Även mitt i en intervjusituation. Ja, så detta lärde jag mig för att jag ringde handledaren och frågade om han hade tid för en intervju, och det hade han fastän alla fått mig att tro att han är upptagen tjufyrasju. Och intervjun gav mig nyttig information och vidare kontakter. En intervjumöjlighet gick dock till spillo på grund av tre ej levererade sms från Stella Student. Det finns dock chans att den kommer kunna genomföras nästa helg istället. Och på tisdag gör jag gåturen. Känns bra att det flyter på. Äntligen. De två veckor som jag i stipendieansökan angav som tid för "getting aquainted to city' blev utökade till femsex veckor, vilket betyder att den sista enochenhalva veckan kvar här måste bli åtminstone 300% effektivare än beräknat. Eller nåt. Jag och siffror, alltså.
Jag känner mig en aning influerad av boken jag läser. Allt. Tack för den, Kongo. Jag funderar på om jag ska ta med den hem eller lämna den kvar. Kanske lämnar jag den kvar, och om du, Kongo, vill läsa den så köper jag dig en ny.
Skillnaden mellan mig och Allt är nog att jag inte lever grammatiskt. Jag lever nog snarare spektralt. Refererar till färger och nyanser. Och shuang. Mitt lilla kinesiska favoritord. Nice feeling. Typ.
Jag tackade nej till en bestigning av lila berget idag. Pu-ha! Nej tack. Jag är redan halvt likvidifierad. Ställer jag mig inte framför ac'n snart igen så ökar risken att man kan bada i mig nedströms i Yangtzefloden. Om man nu skulle vilja bada i den floden, alltså. Här kan man kanske säga att risken minskar igen. Status quo. Jag och riskanalys, alltså.
Det ska bli väldigt spännande
att åka till Tokyo!
Nu har jag bokat biljetten. Det är fint på flera sätt.
Bland annat har jag nu en deadline, det är bra eftersom jag tenderar att vara som mest effektiv under tidspress.
Sen är det bra att kunna släppa tankarna på detta flygbokeri också.
Nu behöver jag bara fundera på exjobbet.
Och sen är det ju förstås en sann ynnest att få komma till Tokyo.
Näspa?
En definitionsfråga
Definitionen på long-stay customer skulle eventuellt kunna vara att man blir bjuden på middag tillsammans med de anställda. I såfall är jag en long-stay customer. För ikväll bjuds det på middag.
Tidigt imorse, på järnvägsstationen, tog jag avsked av Kongo och Dykar'n. Det söta paret som gjort mig sällskap i mittens rike under en vecka. Vi har tillsammans strållat runt på stan, druckit en massa kaffe på Costa, sett utsidan av massakermuseet, ovansidan av lila berget, undersidan av marken, smakat kinesisk, fransk och amerikansk kokkonst, lyssnat på tystnaden vid vattnet och larmet på gatan, ätit maxi-druvor och mogen mango. Det var en fin visit men den lämnade mig utmattad på sängen.
I två omgångar har jag slumrat idag. Ena gången drömde jag bland annat om mitt kändisskap. Andra gången vet jag inte.
Hursomhelst sitter jag nu åter vid datorn. Jag planerar min resa till Japan, jag letar efter pipel att intervjua och annan information som kan vara av nytta. Tex tågpriser i japan.
Nä, men seriöst, Jag lägger i en högre växel nu. Jag ska tusan i mig inte komma hem tomhänt.
(Det tog SÅ lång tid att ladda bilden att jag redan hunnit käka. Det var en fantastisk middag, med stekt melon, kyckling, jordnötter, selleri och öl.)
Tidigt imorse, på järnvägsstationen, tog jag avsked av Kongo och Dykar'n. Det söta paret som gjort mig sällskap i mittens rike under en vecka. Vi har tillsammans strållat runt på stan, druckit en massa kaffe på Costa, sett utsidan av massakermuseet, ovansidan av lila berget, undersidan av marken, smakat kinesisk, fransk och amerikansk kokkonst, lyssnat på tystnaden vid vattnet och larmet på gatan, ätit maxi-druvor och mogen mango. Det var en fin visit men den lämnade mig utmattad på sängen.
I två omgångar har jag slumrat idag. Ena gången drömde jag bland annat om mitt kändisskap. Andra gången vet jag inte.
Hursomhelst sitter jag nu åter vid datorn. Jag planerar min resa till Japan, jag letar efter pipel att intervjua och annan information som kan vara av nytta. Tex tågpriser i japan.
Nä, men seriöst, Jag lägger i en högre växel nu. Jag ska tusan i mig inte komma hem tomhänt.
(Det tog SÅ lång tid att ladda bilden att jag redan hunnit käka. Det var en fantastisk middag, med stekt melon, kyckling, jordnötter, selleri och öl.)