Oro

image147

 

Oron gnager inom mig. Ikväll väntas kulingvindar i Lundaviken. Maria ligger vid bryggan där någon barmhärtig människa lagt henne efter att hon hittats på drift nånstans i Norrtäljekanalen. Kedjan till bojen där hon svajade hade gått av. Vinden och vattnet hade fört henne nån helt annanstans. Vart vet vi inte. När vet vi inte. Men nu är hon iallafall hemma, tillfälligt förtöjd i bryggan alltså. Och så vinden i natt. Jag vill dit! Rädda henne från misären! Föra henne till trygga potatisbryggan. Lilla Maria, min vän. Som självutnämnd kapten över fartyget känner jag ett visst ansvar. Jag var nyss så här --> <-- nära att köpa en 9-timmars bussresa hem för att hjälpa henne. Men pappa snackade mig ur det.
Jag tänker på morgnarna till havs, och vinden har vänt över natten så att Maria plötsligt ligger och slår i stengrunden. Oron för det lilla. I jämförelse med hur hon legat och nött sig mot grund eller botten i en tid som vi inte vet hur lång.

Snöboll

Ok, nu har jag kramat en liten, liten snöboll och puttat iväg den nerför det höga snöklädda berget.
Återstår att se om den får fri rullning hela vägen, om den möter töväder på vägen ner, eller kanske bara plockas upp av någon annan som bygger en snögubbe av den. Vi får se.


MFO by night

image110

Machine Factory Oerlikon, Zürich

Trianglar

image109

Basel

Motorväg

image108

Zürich

Signalhus

image107

Basel

Hjärteborg

Sannerligen svänger saker och ting fort ibland.
Jag hade, som man kan läsa i ett tidigare inlägg, en väldigt trist vecka. Fick nog en hel del gjort, men jag var inte helt nöjd. Så åkte jag till Göteborg. Mmm.
Mötte Marie vid tåget och vi gick direkt till vad jag tror kallas Allégården, och lyssnade på två helsköna violinister som spelade folkmusik av olika slag.
Nästa dag tog vi oss till centrum ganska tidigt. Vi kikade lite i affärer, fikade, och så gick vi på körkonsert i Hagakyrkan. Nena och Mätt råkade befinna sig alldeles i närheten så de följde med. Erikas plank av Ubi Caritas (kanske den hette) var förförisk och bäst. Jag blev sugen på att sjunga i kör igen. Sen gick vi allihop till botaniska trädgården och tittade på rhododendron, körsbärsblom, döda humlor samt en utsikt. Vi käkade vårglass i gräset och bestämde oss för att gå på bio. Fast innan dess åt vi ju en mumma sallad.
Efter bion hejade vi då på Nena och Mätt, och åkte hem till Kortedala. Söndagen började med en Rask Promenad längs Lärjeån och jag kände mig som i A river runs through it. Vi käkade en rejäl brunch med amerikanska pannkakor och makrondessert. Sen åkte jag hem med ett leende på läpparna hela vägen. Så nöjd, glad, uppfriskad, upplyft, inspirerad.

Äh, jag ska flytta till Göteborg, helt enkelt. Om ett år. Det är planen. Nu.

Och ikväll gick jag på bio igen. Romance & Cigarettes. Se den.

Grönteborg

image97

Du hade rätt, Long Pei Lian, den (kompositionen) gör sig bra här i etern.

Gjuteborg

image96

Tre inspirerande, beundrans- och älskvärda människor.
De ser ut som fler, men de i bakgrunden är bara luft i sammanhanget.

Gotebörg

image94

Första kvällen av min helg hos Marie hamnade vi på en folkmusikkonsert. Det var skönt. Vilken spelglädje!

Släck nyhetsmorgnarna.

Knarriga morgonröster. Svullna ögonhålor. Och stängs de inte ner, kan man inte åtminstone ge alla i rutan en timmes uppsjungning och kanske ett isbad? För min skull!


Förtydligande

Ja, förutom bilder kanske jag ska nämna några ord om hur min resa till Alnarp/Lomma/Alnarp.
Jag möttes av min vän S (som förmodligen vill vara anonym, säg till annars!) på Malmö station. Det var soligt och blåsigt. Vi tog en tur genom centrum, kikade på lite kläder. Åt en macka och tittade på konst. Jag konstaterade att skåningar kokar gröt och danskarna äter upp den, och därmed var det avklarat.
Sen åkte vi hem till S. för att förbeda oss inför kvällen: spex och galej med cowboytema. Vi hade tolkat temat på två helt olika sätt, men vi passade nog båda in rätt bra, skulle det visa sig.
Spexet var bra, och bjöd på flera sångtalanger. Sen var det middag och till bords fick jag en kaktus och en vanlig kobojsare och en sheriff. "Vinterhav! Skål!" skanderade de. Det var kul. Sen dansade vi oss genom natten och jag mötte en enarmad bandit som gav mig anledning att för kanske enda gången i mitt liv få säga: "men den armen du har, verkar väldigt bra" och sen skrattade vi.
Vojvoj. Vi kom inte i säng förrän vid höga morgontimmesiffror. Och när vi vaknade till lunch var klockan ännu mer än den borde vara. Så åkte jag hem, efter en promenad längs kajen med S. Njöt av solstrålarna i mitt bleka nylle.

Idag har jag suttit i parken och pluggat.
Det var dejligt, kan jag lova.

Det här med kvinnor och män samt hårdrockare.

Jag bara satt. I klassrummet en dag i förra veckan. Och då slog det mig: vad sjukt konstigt det är att det finns två olika sorters människor! Det finns en sort som är kvinna och det finns en sort som är man. I princip ser de likadana ut, syntaxen är densamma, men morfologiskt är de olika uppbyggda. Vissa föds till man, vissa föds till kvinna. Jag tycker bara det är så himla konstigt. En art, men i två olika skepnader.

Det är så himla oeffektivt av biologin.
Och så känns det plötsligt så självklart att kvinnor och män tänker på olika sätt. Klart att vi har olikheter i huvudet också när allt annat är olikt.
(Jag hade tänkt nämna vad föreläsningen handlade om också, men jag kommer inte riktigt ihåg. Det var nåt om historia, arkitektur och analys.)

Sen blir jag alltid lika glad när jag ser en bild på charmigt pojkbandssmilande hårdrocksgossar. Nu senast i en litauisk damtidning. Apocalyptica hette de. Det är samma sak som att släppa ut minkar från minkfarmar iklädd finaste kappan från körsnären.

Pro Memoriam

Pro Memoriam

Det här med stureplan

Jag har precis läst ut Tjuvarnas marknad av Jan Guillou. Första boken jag läser, som han skrivit.
Däri beskrivs väl hur folket ser ut och är, som hänger på Stureplan och sveper champagne efter champagne. Nyrika busar. Läskigt nog så hittade jag det här : www.bubblare.se/stureplanseliten och fascinerades över hur träffsäkert Guillou skrivit om dem.....


Snäckan

Snäckan

En bild av mitt och Ankies is-verk i Kunskapsträdgården.
"Ingenting kan återgå till intet."
Gillar färgerna!