Kapten J på de sju haven

...som jag blir ställd av och som tydligen inte är helt lätta att svara på (har jag märkt):

1. Are you happy?
2. Har du kul i Kina?

Tillbaka i Shanghai och den eviga flykten från gatuförsäljarna. Tror att jag lyckas fixa den perfekta titta-i-fjärran-blicken som får dem att ge upp ganska snart. Och det är bra. Jag dödar kackerlackor utan att röra en min också. Jag är så inibomben iskall. Ehe. Närå. Jag dödade den bara lite grand. Den sprattlade vidare. Så jag gömde den under en askkopp. Och nu ligger den och spyr galla under mammas säng. Eller, det tror jag iallafall. Han har ju sett döden i vitögat.

Jag mötte päronen här i går. De var trötta efter en lång flygresa så vi tog det ganska lugnt. Käkade mat, promenerade lite. Tittade. Storögt. På än det ena, än det andra. Kul med deras besök och kul att visa upp vad jag lärt mig om staden och kul att vara tolk med den kinesiskan jag kan. Imorgon tar vi tåget till Nanjing.

Jag har shoppat lite idag. Ett spanska-lexikon. Jag har en spansk bok som jag inte kan läsa. Så nu måste jag lära mig hela språket. Jag har satt slutet av 2009 som deadline för att tala flytande. Exíto betyder framgång iallafall. Sen har jag även köpt blyertspennor och en sån dära tjock en. Samt en ny skalstock. Det är på tiden att jag äger en egen. Näspa?

Förra veckan styrde jag upp ett möte med lokalservicen i mitt fallstudieområde. De kommer att hjälpa mig hitta tio personer (bland kanske tiotusentals) som ska följa med mig på en Gåtur. Tack snälla syrra, för tipset! Jag ser fram emot det. Och jag tror kanske jag kommer få problem med anhängarna. Det kommer säkert ansluta sig flera nyfikna boende till gruppen och jag kommer bli som mästerkatten i stövlar. Fast med ett dragspel. Och oj, vad vi ska sjunga. Ljuva landskapsarkitektoniska psalmer. Lovsjung gatan och folkets röst! Ehe. Ok. Jag fladdrade visst iväg lite. Lite grand. Pyttelite.

Japp. Nu vilar päronen på de hårda sängarna. Ikväll ska vi söka upp donken på andra sidan floden, enligt ÖK.

Jag har fått ett anbud om billig biljett till Osaka förresten. Jag åker nog dit på vägen hem. Japan alltså... Tänk att jag skulle komma dit, jag med. Synd att de inte snackar så mycket spanska. Det hade ju varit fint.  

Hasta la vista, amigos!

...Touger.



Han håller, tillsammans med golden retriever-Pager, ställningarna på mitt hostel. Han råkar alltid i luven på Pager, tror kanske att han är lika stor. Folk bär runt på honom, lattjar, snörar in honom i snören och blir alltid åtsagd.

Jag är nog den enda som faktiskt ägnar tid åt att klia och klappa honom. Det gillar han. Och jag med.

Fast alla tycker han blir bortskämd då. Men jag tror han behöver det.

Kliandet.

Han ser ut att behöva det.

Efter snart en veckas strilande regn har jag nu förstått att det inte finns nån väg ut. Idag fick jag höra att det kommer vara så här till mitten av juli. Inget ska vara lätt, som sagt.
Mitt modfall kan bero på de tunga molnen. Mina ständigt blöta skor beror definitivt på de tunga molnen och regnet som faller från dem. Men nu har jag tagit tag i saker och ting.
Jag fick en rejäl bit peptalk av storasyster igår. Det var precis vad jag behövde. Så idag började jag med att köpa mig ett par vattentätare skor. Sen gick jag och köpte mig indesajn. Fast en kinesisk version och den verkar inte gå att installera så nu letar jag inte efter något på internet, inte.

Närå. Nej, men Jojos kamp mot molnen ser ut att ha övertaget, helt enkelt.

Det blev sent igår. Sverigematchen såg jag på en club tillsammans med Adrian och Prince, så dansgolvet var inte långt borta. Vi gick tillochmed vidare till ett annat ställe efter det. Och när jag kom hem var rumskamraterna fortfarande vakna så jag somnade inte förrän framåt femsnåret.

Ställde ändå klockan för väckning klockan tio. Packade väskan och satte mig med en stor kaffe på Costa igen. Behövde lite studiero för förberedandet av morgondagens intervju.

Det har regnat i ett par dagar nu. Eller snarare sprayat. Det är inget riktigt regn, men man blir dyngblöt om man inte har paraply. Tydligen ska det hålla i sig i några dagar till. För att snacka svenska. Men för att snacka kinesiska så var dagens soppa utomordentligt god. Kryddstark, var den. Och korianderkryddad. Och ankhalskocken tyckte jag var redig som åt så stark mat. Jag åt förresten dessa ankhalsar i Shanghai för första gången. Det är konstigt. Och inte så mycket kött. Men ganska gott. Och apropå soppa så ska jag säga att mitt känsloliv är en enda sådan. Men ingenting ska vara lätt. Jag hoppas dock att mitt examensarbete ska ta fart med morgondagens intervju så jag får nåt annat att tänka på. Och snart kommer mamma och pappa hit. Jag sparar en del sightseeing tills dess. Nu måste jag verkligen bli ambitiös.

Jag råkade söka ett jobb här. Extremt dåligt betalt. Men det skulle vara kul att få komma på intervju. Men äsch. Jag kommer hem i vilket fall. Jag har ju en sköldpadda att ta hand om.

Jag gjorde ett försök att shoppa idag. Men jag vet aldrig var jag ska börja. Jag tittar på vattentäta skor. Knickerjeans. T-shirtar. Underkläder. Digitalkameror. MP3-spelare. Och sen blir jag alltid bortskrämd av att någon alltid följer efter mig i affärerna. De skulle bara veta hur mycket de skulle få sålt om de inte följde efter mig sådär. Och sen är det svårt att hitta kläder i min storlek också. Alltså jag är inte så stor egentligen. Jag är lika lång som de flesta kineserna. Men jag har...en kraftigare benstomme....kanske. Definitivt bredare fötter.

Jag gjorde ett försök att köpa medicin mot infektionen idag också. Fast det visade sig att jag köpt fel så snälla Winnie på mitt hostel följde med mig och hjälpte mig hitta rätt. Hoppas bli kvitt den nu.

Ok. Nä. Ska käka lite koreanskt nu. Och sen komma i säng tidigt. Längtar till regnet är över. Blir lite tunghövdad av detta.

Heja Sverige! Ikväll blir det fotboll igen. Det tar lite på krafterna att titta på tv mellan midnatt och 5-snåret. Men det har bara skett en gång hittills. Och ikväll behöver jag bara se första matchen.
När vi kollade på Italien-Rumänien igår trodde vi först att vi var de enda som hejade på Rumänien, eftersom alla kineser i rummet hejade fram italienska mål så gladeligen, och nån hade en Italy-tröja också. Men sen, när Rumänien gjorde mål blev de jätteglada och skålade vilt. De är roliga. Varför heja på ett lag när man kan heja på två och garanterat vara nöjd när kvällen är slut?

Innan matchen igår drog jag med mig Adrian för att kolla på svenskarnas bidrag på den årliga universitetskonserten. De skulle spela familjen von Trapp och mima till Edelweiss. Missförstånden var flera. Förmodligen har Sverige och Schweiz blandats ihop. Och förmodligen tror kineserna att sången handlar om snö. Fråga inte varför man inte upplyst kineserna om missförstånden. Jag känner av en lite fånig och gammalmodig inställning gentemot kineserna när jag umgås med dessa landskamrater.
I övrigt har svenskarna plötsligt invaderat min vardag. Fick en ny rumskamrat som visade sig vara svensk, och två svenskor anlände till mitt hostel igår. Jag smyger runt och låtsas vara från var-som-helst-bara-inte-sverige, tills nån frågar. Då knackar jag fram aj äm sviiiidish och hoppas på no further questions.

Igår impulsklippte jag mig förresten. Hade hört om den fantastiska huvud-och nack-massagen som ingår. Det stod att det skulle kosta 20 spänn. Dubbelkollade och ja, så var det. Sen fick jag sätta mig i duschstolen och när de blött håret sa det att det skulle kosta 58. Hm. Man blir liksom inte lurad här. Man bara förväntas veta hur saker går till. Ett besök hos frisören är alltså som att beställa flera saker från menyn. Jaja.
Men frisören var ganska bra. Så när som på morgonandedräkten. När han hade klippt klart förstod han plötsligt hur jag ville ha det. Han visade en bild på Victoria Beckham och ja, nånting sånt, sa ja. Men sen tyckte han mitt hår var tråkigt i färgen och ville lägga in lila slingor. Jag lockades lite av idén, men avböjde.
Och se, jag är faktiskt nöjd! Posh Johanna, om nån undrar.

På måndag skrider jag vidare i mitt projekt. Jag ska möta en landskapsarkitekt som tydligen är ganska känd här, och göra en intervju med honom. Undrar om han kommer förstå vad jag håller på med. Studenterna här tycker att det är konstigt att jag pluggar till landskapsarkitekt, men studerar urban planning här. Det går inte ihop för dem. Menmen.
Jag hoppas också att den intervjun leder vidare till nästa kontakt.

Ok. Nä, nu måste jag nog skaffa nåt att käka igen. Igår åt jag indiskt. Vindaloo förstås.

...ad astra.


Eller hur var det nu?

Ätande kineser är ingen fantastiskt vacker syn.

Man hänger över borden, spottar på golvet, lägger skräp över hela bordet, harklar sig, skopar in maten från tallriken direkt till munnen och ser intill döden uttråkade ut. Det är inte fint bordsskick ur ett svenskt perspektiv.

Ändå är mat och ätande ett centralt ämne i den kinesiska vardagen. I Kina säger man tex inte god morgon, man säger har du ätit frukost än? I Sverige kallpratar vi om vädret, i Kina kallpratar man om mat: vad åt du senast, vad ska du äta till middag, var äter du, när ska du äta? På smårestauranterna ägnar kunderna lång tid åt att sätta ihop en bra komposition av rätter där så är möjligt: det här går bra ihop med det här, och sen kanske vi skulle ha lite sånt här till, vad säger ni?
Och maten är god! Och man tar äter nästan allt på ett slaktat djur, även de delar som vi gör hund- och kycklingfoder av. Och, som jag skrivit förut, grönsakerna är färggranna och smakstarka. Chili smakar chili, soya smakar soya. Kycklingen är mumma!
Mat är allt och överallt! Chi bao le ma? Är du mätt? Matfraserna lär man sig fort.

Lik förbannat är ätande kineser ingen fantastiskt vacker syn.
Man hänger över borden, spottar på golvet, lägger skräp över hela bordet, harklar sig, skopar in maten från tallriken direkt till munnen och ser intill döden uttråkade ut.


Mat i väntan på ätare.

På Expressen 22/5 om det hemska broraset häromdan:

'"Jag hörde bara ett bra, sedan såg jag marken." Daniel Jakobsson föll 15 meter och överlevde - berättar om tragedin'

Svårt att tro att någon av arbetarna som föll ned från brobygget ropade "bra" då de föll.

-------------------
uppdaterat eftermiddag:

Ar det bara jag som tycker det har stavfelet ar otroligt kul? Jag smygskrattar pa dataverandan. Sa mycket att det knakar i nacken pa mig.  Jag var nog inte helt frisk i morse. Det här var väl inte så kul att man kan skratta nacken ur led?
------------

Jag vaknade tidigt i morse. Klockan sex. Och fick veta att jag tippat ratt matchresultat. Sa jag knatade upp, utan att vacka Beijingborna i mitt rum, gick en svang till en park i narheten. Tittade pa taichi-folket, och alla mojliga sorters gymnastiserande gamlingar. Kopte mig en spenat-dumpling och soyamjolk pa vagen hem. Val tillbaka fann jag mig utelast tillsammans med staderskan. Jag raddade situationen genom att klattra over stangslet. Det gjorde henne glad och mig ocksa, for till vardags vill jag inte verka konstigare an jag redan ar. ("En 16-arig vasterlanning alldeles ensam i Kina, och hon klattrar pa vaggen!")
Naval.
Onsdag idag och denna dagen ska praglas av arbetsgladje, ambition och energi! Fast forst kanske jag maste aterhamta mig lite fran den tidiga morgonen...

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag känner mig lite tungsint idag.

Kanske är det de tunga molnen, som skvätter regn. Kanske är det min träningsvärk, kanske är det infektionerna som aldrig går över. Kanske är det människorna som jag saknar. Kanske är det att jag inte har full kontroll över mitt projekt.

Hursomhelst sitter jag på Costa Coffee nu. Dricker en stor, dyr svart. Och utnyttjar bra internet. Det är fint. Och jag hittade ett paraply också. Senare ska jag köpa mig en necessär och ett kontantkort. Borde skaffa vattentäta skor också...Gillar inte det här. Jag skulle ju inte köpa nåt. Än.

Ok. Ska försöka lägga upp lite bilder nu.
Ciao.

Jag har en sann traningsverk efter alla trappor i gula bergen sa jag agnar dagen at vegeterande. Lite kinesiska-plugg, surfande. Klockan ar snart ett och jag maste ta mig nanstans for att skaffa frulle. Eller lunch kanske. Om man raknar 3 persikor som frukostmat.
Helgen var spannande. Ett dygn i Shanghai spenderade jag tillsammans med mexikanen som jag motte i Nanjing. Jag hamnade i en pensionar-kor och fick sjunga for dem ackompanjerad av dragspel. Vi fann ett piano i ett rum pa musikkonservatoriet och spelade en stund. En promenad langs The Bund, med utsikt over neonhusen.
Shanghai ar valdigt hektiskt. Forsaljare overallt, massa utlanningar, tea ceremony-inkastare (vilket man aldrig ska lata sig luras av, det ar tydligen regel att man blir grundlurad pa detta och jag var SA nara att tacka ja, innan jag visste battre). Fast nu har jag ju bara varit dar i dryga dygnet och ar nyfiken pa vad som mer finns dar, sa jag kommer tillbaka.

Sen motte jag upp schweizaren, italienare, tjecken, tyskan och kroatiskan for att ta bussen till Huangshan (Gula bergen). De visade sig vara ett kul gang, arkitekter och urbana planerare hela bunten. Alla var ganska veliga; var skulle vi ata, hur skulle vi sova, nar skulle vi borja ga upp pa berget?
Det slutade med att vi sov ovanpa ett litet tempel, med ofantlig utsikt over de magiska bergen. Askovader och skyfall vackte oss dock mitt i natten. Ja. Nasta dag gick vi en bit till och kom till en cable car upp en bit pa berget. Velade igen, och halften av oss bestamde sig for att inte aka upp for att det var for dyrt. Resten, vi tjejer, lat oss inte stoppas och akte upp. Det var fantastiskt vackert. Och valdigt mycket folk. Men sa var det ju helgdag i Kina ocksa. Drakbatsfestival.
Jag har tagit en valdig massa fina kort, men lyckas inte picasa fram dem pa webben. Hm. Far forsoka senare igen.

Kanner att den har historien blev lite kort. Jag far beratta mer vid senare tillfalle. Jag ar glad over en fin upplevelse och over att ha traffat dessa trevliga manniskor. Nu ska jag forsoka skaffa lite mat.

Lite grand iallafall. Ikväll åker jag till Shanghai. Blir där i två nätter för att ta bussen tidigt på lördag morgon mot Yellow Mountains i Huangshang. Det är ett gäng studenter från Shanghai som jag åker med och vi kommer att tälta bland sockertoppsbergen. Det ska bli oerhört spännande och bilder jag sett på bergsområdet berättar om enastående vyer!
Jag är tillbaka på tisdag och under tiden kan jag nås på mobilen: +86 15062217491.

Och det är ändå säkert 25 grader. I eftermiddag ska JH visa mig ett ställe där man kan köpa mahjong. Uppdraget att hitta ett mahjong-spel har jag fått av mamma. Jag tycker om att ha små uppdrag. Är det nån mer som behöver nåt, eller vill veta vad något kostar?

En smått kylig morgon. Det blåser. Molnen blåser. Bort. Avslöjar en blå färg som sällan uppenbarar sig i vanliga fall.
Jag har laddat en kopp med kaffe.

Träffade hela svenska gänget igår. Vi åt franskt för ovanligt stora, men ändå ganska små pengar. En chokladmousse som enligt utsago skulle vara fantastisk, men som smakade chokladpulver. De var schyssta allihop och det var kul att höra om deras tid här. Fast jag har lite svårt att förstå varför man fortfarande, efter 4 månader här, pratar om lokalbefolkningen som De. De som är konstiga. Kineserna. Fick frågan om jag upplevt någon kulturkrock än. Tja, eller kulturmöte kanske. Vad är det som krockar? Hm.

Vet inte om resan till Yellow Mountains blir av, det är tydligen långhelg i Kina i helgen på grund av drakbåtsfestival så det har inte gått att få tag på tågbiljetter. Vi får se. Shanghai blir det annars, iallafall. OK. Det var allt för nu. Ska försöka smycka med lite bilder, senare.

Det var några dagar sedan jag skrev senast. I fredags.
Nu är det redan tisdag. Jag har ägnat den här helgen åt att cykla, promenera och äta frukt, tillsammans med mexikanaren jag delat rum med tills nu. Jag har cyklat över en väldigt lång bro över yangtze-floden. Jag har gått lite hit och dit. Sett två av sjöarna istan. Gick upp vid fem en morgon för att hinna se morgongymnastiken. Soyamjölk och dumpling vid sjön. Solnedgången samma dag vid en annan sjö, med körsbär, meloner, mango.
Jag har fortfarande inte shoppat nåt. Jag lägger pengarna på att äta.

Jag känner att min personliga sfär av svenska mått drastiskt förminskats. Just nu är jag ensam i mitt rum, och hoppas få vara det någon natt iallafall. Annars, så är konstigt nog det enda stället att hitta ensamhet på i den här staden att söka sig till vatten. Det finns några kanaler, och de är alla vackert ordnade med trädäck och lummighet. Det är alltid tomt på folk längs dessa. Jag misstänker att det har att göra med vattnets orenhet. Det är starkt förorenat och antagligen kan det lukta väldigt illa vissa dagar. Men det har inte luktat illa när jag varit där och det är skönt att få en stunds ensamhet.

Jag har genomfört mina första intervjuer idag. Jag och Li Li, som är urban planning-student, gick runt bland de fattiga hoodsen och snackade med folk. Det var kul! Kanske inte helt uttömmande intervjuer, känner mig lite begränsad av tolk-situationen. Samtalet avbryts verkligen och försvårar följdfrågor. Men de flesta var iaf glada att prata med oss.

Ikväll ska jag träffa några av de svenska studenterna från Karlskrona som varit här hela våren. Det ser jag fram emot, de kommer nog ge mig en massa bra tips!

Till helgen ska jag åka på utflykt med ett gäng utländska studenter. Det är schweizaren här på mitt hostel som fått med mig på det. Vi åker från Shanghai på fredag, med tåg till The Yellow Mountains. De snackade om att kanske tälta, men jag vet inte riktigt. Känns iallafall som ett bra tillfälle att åka på utflykt! Vi återvänder till Shanghai med buss på måndag.