Kapten J på de sju haven

Distrito Federal, eller DF [de 'efe] kallas man har det jag kallar Mexico city.

Hursomhelst sa testade jag for forsta gangen tunnelbanan pa egen hand idag. Det kandes lite laskigt eftersom alla runtom mig tenderar att varna mig for ditten och datten.

Jag tar varningarna pa allvar och ar forsiktig men vill anda tro gott om folk. Och jag klarade mig idag.

Jag kan sammanfatta pa detta vis:

Tunnelbana till zocalo (stortorget), gick av en hallplats tidigare an tankt nar jag kande mig lite onodigt trangd. Annars gick det finfint.

Forutom lite annat ditten och datten som hande sa kan man saga att resans oplanerade mal var en gammal man utan tander men med frack i leopardmonster, stormhatt och med en gammal, losstrangad gitarr sjong nagot om amore och sant. Jag gav honom 10 pesos. Sen akte jag hemat. Jag ar nojd.

Det finns sa mycket intressanta manniskor har. Som overallt egentligen, men de ar ju sa manga har. Darfor kan jag saga sa. Ja det ar inte klokt.

Igar hangde jag med min esposo till skolor i norra delen av staden och tittade och fotograferade nar han talade om sin senaste bok. Coolt att se resultatet (nyfikna fragor fran lasarna) efter att ha sett manuskriptet skrivas delvis i knivsta.

En annan bra grej ar att min lokala familjs :) restaturant gar sa bra. Den ar jattemysig och har alltid mycket kunder och de lagar fantastisk mat. Centenario 107. Alla som aker till DF maste aven besoka denna bar.

Fast en dalig sak ar att jag aven fatt insyn i sjukhusvarlden. Senior har fel pa pumpen och vi vakar over vad som hander. Sjukhuset verkade vara bra, men lite ruffigt i mina ogon.