Kapten J på de sju haven

Jag befinner mig i Tokyo, Japan. Har precis bytt fran eget rum pa budgethotell i norra anden av staden till ett vandrarhem i narheten av elektronikmecka.
Har ar varmt. Och rent. Och folktomt. Na, skoja ba. Inte folktomt. Iallafall.
Jag kommer direkt fran Nanjing med sina spretiga, armbagande manniskor till artighetens paradis. Det ar nastan lite svart att anpassa sig. Den enda arga japanen jag sett var uteliggaren vars mat jag nastan satte mig pa.
Sen trodde jag att det skulle vara en hogre stad. Alltsa, lite som storapplet. Men nej, det ar litet. Fast vitt.

Ja. Och jag jobbar pa att forsta hypen kring Hello Kitty (har tex kopt mig en hellokittykapten att hanga pa mobilen) och jag jobbar pa att lara mig att halla till vanster pa trottoaren. Det gar bra med det andra, men inte med det forsta. Om det ar nan som kanner sig manad far den garna forklara hellokitty-fenomenet for mig.

Ja, kara, kara vanner. Jag ar i Tokyo. Det ar knappt jag tror't sjalv. Men sa ar det.